BAKOM KULISSERNA

En inblick i fotolabbet

Så skapar VSCO analoga bilder digitalt.

VSCO: Photo & Video Editor

Edit with Filters & Effects

Visa

I Oakland i Kalifornien ligger högkvarteret för VSCO, där det finns ett laboratorium med en del riktigt gedigen analog utrustning. Här finns en kyl fylld med filmrullar, ett våtlaboratorium för fotobehandling och ett mörkrum där man kan studera ljusspektrum. Själva syftet med all den här gammaldags utrustningen är ytterst modern: det är här företagets färgforskare och bildspecialister påbörjar den mödosamma processen att efterlikna äldre fotografier.

Några av de över 100 rullar vintagefilm som väntar på behandling.

Många av de mest populära filtren i det stora bibliotek som VSCO erbjuder är del av det pågående projektet att återskapa utseendet i klassiskt framkallade bilder på mobila enheter, genom en kombination av konst och teknisk analog kunskap.

Vi måste få till exakta digitala kopior av originalfilmerna. Känns det inte rätt lanserar vi det inte.

Zach Hodges, färgforskare

”Det känns lite som att vi är historiker”, säger Zach Hodges, en färgforskare som också var en av de första att anställas vid företagets lansering 2011. Hans kollega Rohit Patil håller med. ”Det finns helt klart en del av arbetet som handlar om att bevara nåt”, fyller han i.

Det finns massor av färg och textur i motiven till referensbilderna i VSCO.

Processen börjar i kylen. Där förvaras över 100 olika typer av filmrullar som är flera årtionden gamla, i väntan på att färg- och bildforskarna ska komma till dem. Några av filmrullarna tillverkas fortfarande, men andra är från 90-talet och har inte producerats på många år.

Olika delar av framkallningsprocessen, från kemikaliebadet till torkningen.

När en filmrulle nått rumstemperatur sätts den in i en Canon EOS 3 SLR-kamera med en Zeiss 50 mm-objektiv. En fotograf tar provbilder i ett mörklagt rum, som består av en ljuslåda med en Rubiks kub, garn i klara färger, en plastbanan och bilder av människor med olika hudfärger. Kontrollbilderna har utformats för att få in alla nyanser. På andra sidan av rummet finns en spektroradiometer som projicerar hela ljusspektrumet, som också fotograferas.

Vi tittar på hur filmen reagerar på själva ljuset.

Rohit Patil, färgforskare

Processen är mödosam: en enda bild kan ta 30–40 minuter att analysera. ”Vi tittar på hur filmen reagerar på själva ljuset”, berättar Patil. Sen är det dags för framkallning i våtlabbet, som är fyllt av behållare med kemikalier och kar till framkallningen.

Den största utmaningen i jobbet är att det ibland bara finns en rulle av en viss filmtyp att jobba med. I de fallen har man bara 36 försök på sig till testbilderna. ”Tänk bara hur nervösa vi är då”, säger Patil.

Zach Hodges och Rohit Patil bedömer testresultaten.

När forskarna känner sig nöjda med en viss typ av film är det dags för intern testning, där gruppen jämför de digitala reproduktionerna med bilder från gamla tidningar, fälttester och bilder online. ”Vi måste få till exakta digitala kopior av originalfilmerna”, berättar Hodges. ”Känns det inte rätt lanserar vi det inte.”

Tre filter i VSCO: AU5, som är baserad på Agfa Ultra 50 med mycket hög färgmättnad; FV5, som hämtat inspiration från klassiska landskapsfilmen Fuji Velvia 50; och FS16 som skapats utifrån Fuji Superia 1600, som inte längre tillverkas.

I VSCO har alla filter enkla namn som X1 eller AU5, men man kan trycka mer på dem för att läsa om ursprunget. IH5 bygger exempelvis på Ilford HP5, en svartvit film som lanserades 1989. KU8 är en reproduktion av Kodak Ultramax 800. Just den filmen tillverkas inte längre, men tack vare VSCO lever den vidare.